Införd i tidningen Stockholm City
Alternativen heter automatiska spårfordon och tätare stad
Att satsa på motorvägar i Stockholm som Cederschiöld föreslår är irrationellt. Byggs de kommer de inte att kunna användas – eller så ökar koldioxidutsläppen i Stockholm dramatiskt:
Anta att man istället tar en del motorvägspengar och bygger ny T-bana (eller lättare banor där kapaciteten inte behöver vara så stor). Då kan vi lätt få ett T-banenät som på bild 1.
Det skulle inte bli dyrt. Balkbanor enligt bild 2 kostar enligt SIKA 72 Mkr/km (Ett generellt tranportsystem, 2006). Det blir 18 Mdr för 250 km. Även om det blir dubbelt så dyrt, och även om man lägger till tjugo miljarder för vanliga t-banor blir det ändå billigare än Cederschiölds samlade motorvägar.
Om kollektivtrafiken rustas upp kraftigt – vilket i första hand betyder snabba och mycket turtäta linjer – behövs inte alla de motorvägar och bullerzoner som idag tar upp mark i Stockholm. Den nödvändiga trafik som blir kvar skulle lätt kunna rymmas på gator av Sveavägens eller Ringvägens sort. Resten kan bebyggas.
Istället för att bygga glest och perifert som motorvägsplanerna förutsätter.
Hur det skulle kunna se ut på asfaltöknen mellan Fruängen, Västertorp, Hägerstensåsen och Solberga, visas på bild 3.
Asfaltöknar, inklusive de bullerstörda områdena omkring dem, upptar nu ungefär hälften av Stockholms yta.
Antagligen kan man bekosta den nya kollektivtrafiken genom att sälja byggrätter på vad som nu är trafikleder.
Med en radikal kollektivtrafikutbyggnad kan vi få ett tätare Stockholm. Och med ett tätare Stockholm får vi pengar till en radikal kollektivtrafikutbyggnad. Tillsammans bidrar de till att trafiken och koldioxidutsläppen minskar.
Kommer våra dinosauriepolitiker att ta initiativet till en sådan förnuftig politik? Eller kommer de att fullfölja sina planer från förrförra generationen, som om det funnes hur mycket olja som helst och som om det vore helt ofarligt att bränna upp den?
Jan Wiklund
Staffan Wrigge