Allmänningarnas påstådda tragedi

När marknadsliberaler vill angripa allmänningar och göra om dem till (vanligen rika människors) privategendom kommer de oftast körande med något de kallar “allmänningarnas tragedi”.

Med detta syftar de på en studie av Garret Hardin från 1968, där han refererar hur en betesmark som ägs gemensamt av flera boskapsägare gärna överbetas eftersom varje ägare har ett intresse att sno åt sig på de andras bekostnad (The tragedy of the commons, Science 162, 1968).

Vad uppenbarligen varken Hardin eller hans eftersägare idag tänker på är att varje tillgång – allmänning så väl som privategendom – som inte vaktas kommer att snos av någon. Allmänningar behöver en regim som vakar över dem likaväl som privategendom behöver det, och båda behöver skyddas av både lagar och myndigheter. Finns en sådan regim kan en allmänning överleva i högsta välmåga i hundratals år.

Det här visar Elinor Ostrom i sin klassiska bok Allmänningen som samhälssinstitution, sv övers från 2009, en genomgång av mängder av fungerande allmänningar över hela världen, liksom av icke fungerande allmänningar som för det mesta har brutit samman av någon specifik orsak. Ostrom polemiserar öppet mot Hardin och hans eftersägare, som Ostrom menar har blandat samman verkligheten med en metaforisk bild av verkligheten.

Just byallmänningar av betesmark är dessutom ett sällsynt illa valt exempel. Såvida det inte råder extrem överbefolkning eller ekonomisk kollaps missbrukas sällan sådana eftersom byfolk inte har råd att stöta sig för mycket med sina grannar. De har också oftast en regim, om än lokal och ofta informell, och den som bryter mot den drabbas gärna av straff.

Hardin hade varit på starkare grund om man hade hänvisat till internationella fiskebankar, eller luften, eller gatorna i en storstad, där regimen faktiskt har brutit samman eller öppet stöder den starkares plundring, i form av bilism.

Hardin har dock rätt i att allmänningarna idag är hotade i en utsträckning de aldrig har varit förut. Allmänningens verkliga problem idag är fyra.

  • För det första den snabba globaliseringen, som gör det möjligt för en aktör att förstöra egendom på andra sidan jordklotet, utan att själv vara inom räckhåll för dem som får sin egendom fördärvad.
  • För det andra konkurrensen, som gör det omöjligt för exploatörer att självmant uppträda hänsynsfullt.
  • För det tredje kapitalackumulationen, som förvrider maktrelationerna till fördel för plundrarna och till nackdel för dem som utnyttjar allmänningarna till sin eget självhushåll.
  • För det fjärde den romerska rätten, som är bas för den västliga rättsuppfattningen, och som ger allmänningar ett mycket svagare rättsskydd än privategendom.

Hardin själv ansåg att bara en militärdiktatur kan lösa problemen. Marknadsliberalers lösning är däremot att man ska ge efter för dem och ge plundrarna äganderätten och därmed makten.

Vår är att rättsskyddet och regimen ska återupprättas till skydd för allmänheten. Bland annat innebär detta att allmänningar för självhushåll i lagstiftning och internationella överenskommelser ska ges minst lika starkt skydd som rätten att fritt göra business.

Samt att kapitalackumulerarna ska få sitt övertag hotat av folkrörelsemobiliseringar för politisk makt.