Även LO fegar om klimatet

LO har tagit ett klimatpolitiskt program. Det har flera ljuspunkter:

  • Satsa på järnvägar.
  • Gör det möjligt att lasta om från järnväg till lastbil
  • Rusta upp miljonprogrammets områden
  • Se till att kostnaderna inte drabbar de fattiga, som ändå lever klimatsmart i förhållande till de rika.

Men räcker det? Kan det skära ner våra utsläpp med de nödvändiga 85 procenten? Antagligen inte.

Exempelvis lever LO kvar i vanföreställningen att det går att fortsätta våra ohållbara transportvanor, trots klarsynta artiklar i ämnet i LO-tidningen av främst Martin Lindblom. Bland de förslag LO tror på finns nämligen att gå över till att driva bilar med el och bygga “bättre” vägar.

Tyvärr måste även el produceras. Och om den produceras med fossila bränslen är inget vunnet. Och alla andra alternativ är dyra. Inte av finansiella skäl utan av fysiska. Oljeförbränning ger helt enkelt väldigt mycket energi tillbaka i förhållande till vad man stoppar in. Det finns inget annat jämförbart, utom kraftverksdammar. Och såna går det inte att bygga så många av att det täcker världsbehovet. Även andra energikällor, t.ex. det av LO omhuldade uranet, blir plötsligt en mycket knapp tillgång om det ska ersätta oljan.

Varför är det så viktigt att behålla bilsamhället, LO? Är det av nostalgiska skäl? Varför inte istället sätta igång en gigantisk ombyggnadskampanj för att bygga våra städer tätare (oavsett städernas storlek) och förse dem med spårvägar? Inte nog med att det skulle ge jobb, de skulle dessutom skära i produktionskostnaderna och göra oss fantastiskt lönsamma inför nästa högkonjunktur, jämfört med länder som fortfarande har sin onödiga transporter kvar.

En viktig del av LO:s program är att regering och opposition ska komma överens om energipolitiken. Kanske det är därför LO:s förslag är så jämförelsevis tandlösa. För ska man få med Reinfeldt på någon klimatpolitik måste den vara tandlös.