Även oljetoppen talar emot en västerled

Jag håller förvisso med om att den kommande oljebristen som isolerat argument inte väger särskilt tungt mot byggande av motorvägar i Stockholm.
MEN jag menar att vi måste sätta in det i ett sammanhang och även se frågan ur ett globalt perspektiv. DÅ har vi några fakta att förhålla oss till:

1. Den lättutvunna, högkvalitativa, oljan (“light sweet crude”) är inte på upphällningen, MEN utvinningstakten kommer förmodligen aldrig att nå väsentligt över dagens nivå på 84.5 miljoner fat/dag. Kanske har vi redan passerat toppen:

  • The world’s shortest Peak Oil article
    Jeffrey J. Brown, EnergyBulletin
    Three points:
    (1) Mathematically, based on the Hubbert Linearization method, the world is now where the Lower 48 and the North Sea peaked and declined (all crude
    + condensate).
    (2) Through July, 2006 (based on EIA Data), the world has produced about
    142 million barrels less oil than if we had simply maintained the 12/05 production rate. This is a shortfall of about 675,000 bpd. During this time period, oil prices traded in the highest (nominal) price range in history.
    (3) We are virtually certain that all four oil fields currently producing one mbpd or more are in decline (we are certain that three of the four are in decline).
    Given the foregoing, what is the probability that the observed production decline is a coincidence, and not the onset of a permanent decline in conventional crude + condensate production?
    Jeffrey J. Brown is an independent petroleum geologist in the Dallas, Texas area. His e-mail address is westexas@aol.com (13 Oct 2006)”

2. Då tillgången planar ut eller sjunker, samtidigt som efterfrågan ökar (IEA förutser en ökning i storleksordningen 50% fram till 2020 (eller är det till 2030? Jag är osäker där.)) kommer priset att gå upp rejält.

3. Då priset går upp blir nya typer av olja (vilka det finns gott om) lönsamma att utvinna: oljesand i Alberta, oljeskiffer i Venezuela och delar av USA. Miljömässigt är dessa dock riktiga horrörer: utvinningen i Alberta kräver stora insatser av fossilgas och vatten; EROEI är dålig. (Om oljeskiffern över huvud taget kan ge något är i dagsläget oklart.)

4. Än värre är att det finns tämligen gott om kol; med dagens konsumtion kan kolet kanske räcka i 300 – 400 år. Och man KAN driva fordon med kol – förutsatt att man kör en CTL (=Coal-to-liquid)-process (variant av den klassiska Fischer-Tropsch-metoden, populär redan i det oljefattiga Nazityskland och i Sydafrika under bojkottåren). Hygglig lönsamhet uppnås redan vid ett oljepris runt USD 50 per fat, eventuellt lägre.

Problem? Ja: här står vi vid ett vägskäl. Med BAU (business-as-usual), dvs. storskalig “coal liquefaction”, kommer koldioxidhalten i atmosfären att öka så mycket att jorden förmodligen blir obeboelig för de flesta högre livsformer. Givetvis kommer ändå många att förorda denna väg: “Vår livsstil är inte förhandlingsbar.” Så om det globala samfundet slår in på CTL-vägen (tillsammans med CCS – Carbon Capture and Sequestration, d.v.s.
det lockbete man nu lockar med för att få satsa stort på koleldade
kraftvärmeverk) blir hela frågan om vägutbyggnader och trängselavgifter helt irrelevant. God natt, jord!

Alternativet (det enda hållbara) är således alternativa bränslen:
biobränslen, direktverkande sol (fotoceller) och kärnkraftsproducerad el.
Jahaja … men ÄR verkligen kärnkraft en hållbar energikälla? Många tror det. Troligen har de dock fel:

5. De utvinningsvärda urantillgångarna beräknas räcka c:a 60 år (se även denna länk eller denna) med nuvarande konsumtion. Idag svarar emellertid kärnkraften bara för några få procent av jordens elproduktion: 440 reaktorer ger omkring 2,5 procent av elen. Om alla gick över till kärnkraft skulle således tillgångarna räcka omkring två år (och vi skulle behöva omkring 10.000 reaktorer i världen).
Realistiskt? Knappast. (Möjligen kan fusionsexperimenten till slut lyckas, men ingen tror på en kommersiell fusionsreaktor före 2050.) Och hur raskt kan vi byta alla fossileldade fordon mot elbilar …?
Här finns också en färsk rapport om kärnkraft som dömer ut den på ekonomiska grunder.

6. Fotoceller? Utvecklingen ilar på lätta vingar, men fortfarande är vi skrämmande långt från att kunna ersätta fossila bränslen med direktsol i någon avgörande utsträckning.

7. Dagens innebränslen är biobaserade: etanol från sockerrör, majs, vete, diesel från skogsavfall (och diverse varianter tillverkade av skogsindustrins begagnade lutar, oljepalmsplantager i Indonesien där förr regnskogen stod tät, torrdestillerade malar från Vietnam, begagnad frityrolja från gatukök …). Naturligtvis bra – då slipper vi ju fossil koldioxid! Eller …? Sanningen är, att framställningen av etanolen kräver ganska rejäla insatser av fossila bränslen, både för plöjning och skörd, konstgödning och pesticider samt för själva tillverkningen (destillationen). Att etanol skulle vara särskilt miljövänligt är alltså i stor utsträckning en illusion (och vår tro på spriten är ett resultat av den amerikanska majslobbyns insatser). Dessutom är EROEI dålig: någonstans mellan 0.7 och 1.3 – olika forskare har olika uppfattning. I värsta fall får vi alltså ut mindre energi än vi stoppar in i processen … Inte särskilt uthålligt, detta!

Dessutom visar överslagsberäkningar att den odlade marken inte på långa vägar räcker för att tillverka tillräckligt med biobränslen för att ersätta dagens fossilkonsumtion. (Minns också att energitätheten i biobränslen är betydligt lägre än i fossil olja!) Man inser även att vi här ser en konflikt under uppsegling: mat till de fattiga eller bilbränsle till väst? Ett intressant moraliskt dilemma: en fulltankad SUV eller spannmål till en person under ett år – vilket väljer vi? (Jo, det är precis de proportionerna vi talar om.)

SÅLEDES kommer oljebristen – förutsatt att vi inte väljer CTL-vägen till avgrunden
– att ge oss betydligt mindre energi per capita. (Och glöm inte: de fossila koldioxidutsläppen måste minska med åtminstone 80 procent till 2050, något som – jmf ovan – också bidrar till att hålla nere tillgången till spannmålsetanol och majsetanol.) Ransonering och effektivisering blir nödvändiga åtgärder. Ransonering kan – åtminstone teoretiskt – införas omedelbart (men vi kan nog förutse vissa praktiska problem ….); effektivisering tar betydligt längre tid, eftersom den kräver utveckling och produktion av en helt ny fordonsflotta med lätta bilar med små motorer
– inte precis bilindustrins drömscenario, vad?

Kanske kommer under denna process hela förortsscenariot att kollapsa (jmf DVD:n “The End of Suburbia“) till förmån för den koncentrerade, klassiska europeiska staden – vem vet? I var fall är det svårt att se att nya vägar, med främsta syfte att sprida ut staden (och i förbifarten omöjliggöra kollektivtrafik), skulle vara särskilt högt prioriterade – i alla fall av rationella beslutsfattare.

Ungefär så här ser jag saken, och därför blir inte bara den globala uppvärmningen utan även den kommande oljebristen relevanta fenomen. (Och jag är inte ensam i min uppfattning: än en gång vill jag rekommendera sajten Energy Bulletin. Ständigt uppdaterad med senaste nytt på energifronten. Men se även www.energikris.nu och www.peakoil.net m.fl.)

Självfallet lyssnar jag med intresse på invändningar – vilken bättre metod finns för att vässa argumenten?