Erövringen av privatgalleriorna

Den 8 april 2007 arrangerade vi en diskussionskväll på Café Edenborg tillsammans med sångaren Jan Hammarlund om vad man ska göra åt de privata torgägarnas arrogans. Alltså att de skickar privatvakter på oss när vi använder torgen till annat än köper.

Vi enades om att det var ett problem och bestämde oss för en kampanj.

Kampanjen ägde rum från hösten 2007 till hösten 2008. och gick till så att Janne eller någon av hans musikerkompisar tillsammans med några flygbladsutdelare invaderade någon av galleriorna i stan. Janne (eller hans kompis) sjöng, vi andra delade ut flygblad. På flygbladen stod det att vi hade rätt att vara medborgare och inte bara kund. Efter några minuter kom vakterna flängande.

Den 21 juli genomförde vi t.ex. en kulturgerillaattack på Gallerian vid Hamngatan. Trots att ägaren dagen innan hade förbjudit oss att sjunga och krävt oss på 25.000 kronor störde oss ingen när Jan Hammarlund sjöng visor och vi delade ut flygblad.

Den 28 juli sjöng Eva Lagerheim och Christer Colt i Ringen. En vänlig vakt uppmanade oss försynt att inte stå ivägen för publiken men annars förflöt allt lugnt.

På Fältöversten den 11 augusti höll det på att hetta till. Två lätt aggressiva vakter uppmanade oss att försvinna, men sedan vi hänvisat till lagtexten kontaktade de gallerians chef som tyckte vi kunde stå kvar tills vidare. Knappast hans sak, men vakterna lät sig nöja och Jan Hammarlund kunde fortsätta sjunga.

I Sergelgången den 15 september fungerade det inte alls! Vi hann knappt börja innan ett gäng vakter kom och körde bort oss. Möjligen var det vår megafon de kände sig störda av, annars var vi precis lika snälla som de tidigare gångerna.

På Fältöversten den 16 april testade vi om klimatet hade försämrats se Boultbee tog över.

När vakterna kom brukade vi visade dem vilka lagar som faktiskt gällde. Att en plats som används som offentlig plats också i juridisk mening var offentlig plats. Och att vakterna inte hade rätt att avvisa oss för något som är legalt att göra på vilken gata som helst.

De fick slokörat ge sig av därifrån, efter att ha pratat med sin chef.

Kampanjen var en renodlad framgång. Hösten 2008 kom regeringen med en departementsskrivelse som förklarade vad vi hade hävdat från början, dvs att det inte finns någon skillnad på vad man får göra på kommunal mark och på privat – förutsatt att den används för offentlig kommunikation.

Vi har sen fortsatt testa yttrandefrihetens gränser ytterligare några gånger. Och satt oss emot planerna på att glasa in den del av Sergels torg som ligger under tak och göra den till ytterligare en galleria. Det skulle vara maffe-kaffe för köpmännen att få hela strömmen av T-baneresenärer i gapet, så klart, men ett nidingsdåd mot Sergels torg som landets främsta plats för manifestationer av olika slag.