Förslaget om marknadshyror är hyckleri

Den 17-21 juni debatterar och röstar riksdagen om att införa ett marknadshyressystem. Förslaget innebär att hyrorna riskerar att gå upp mycket kraftigt i alla tillväxtområden. Detta bl a genom att:

  • Hyrestaket tas bort.
  • Självkostnadsprincipen för kommunala bostadsbolag slopas. Allmännyttan ska ”underkastas marknadsmässiga avkastningskrav”.
  • Den skyddsregel mot för snabba hyreshöjningar som förelås i praktiken tillåter hyreshöjningar på 8,5 % per år.

Förslaget är ett stort hyckleri. Det legitimeras med marknadsliberala idéer – men den “marknad” förslagsställarna drömmer om snedvrids lik förbannat av två eller tre andra saker som man inte på något sätt försöker ta bort.

För det första råder alltid monopolistiska förhållanden i växande storstäder, och monopol leder som bekant alltid till prisuppskörtning. Monopolet består i att det finns mycket få byggbara tomter. När Vivillhabostad.nu intervjuade byggföretagen om varför de inte bygger hänvisade de till detta – komunerna har nästan slutat stadsplanera, och det finns inga tomter att bygga på. Alltså kan ökande marknadspriser inte slå igenom i ökande utbud.

För det andra har politiker, planbyråkrater, markspekulanter och byggbolag i åtti års tid konspirerat om att erbjuda oss bostäder som vi inte vill ha. Folk har alltid velat bo centralt och tätt – vad vi har fått är ocentralt och glest. Så följaktligen går marknadspriserna i den täta staden upp, och utan begränsningar blir det bara de rikaste som har råd att bo där. En fullständigt konstlad brist har uppstått, och det görs mycket lite för att få bort den.

För det tredje subventioneras de dyraste områdena – de periferaste och glesaste – kraftigt i form av stora statliga och kommunala subventioner av infrastruktur. Enigt Göteborgs stadsbyggnadskontor kostar det dubbelt så mycket att bygga i periferin som i centrum om infrastrukturen räknas in. Men myndigheterna vet att ingen skulle bo där om de fick betala vad de kostade, alltså betalas överpriset över skatten.

Marknadshyror skulle leda till perversa konsekvenser.

För det första skulle de som bor samhällsekonomiskt sparsamt, dvs i centrum, betala mer än de som bor samhällsekonomiskt slösaktigt, dvs i periferin. Detta skulle förstås öka efterfrågan i periferin vilket driver fram ännu mer subventioner av ännu mer infrastruktur som annars inte skulle ha behövts.

För det andra skulle stora förmögenheter föras över från boende till fastighetsägare utan att fastighetsägarna behöver göra ett dugg mer än att höja hyran. Skälet till att marknadshyrorna försvann för snart hundra år sen var att man då visste att det i en växande storstad det alltid är lönsammare för fastighetsägare att höja hyran än att bygga nytt.

För det tredje blir det ännu mer segregation, och Stockholm är redan en av Europas mest segregerade städer. Inte minst på grund av utspriddheten.

Det är möjligt att i någon sorts perfekt värld marknadshyror är bra. Men i den imperfekta värld vi har är det annat som behövs:

  • Sluta subventionera infrastruktur som lockar fram ytterligare utglesning. Stopp för nya flotta vägar, som enligt Anders Hagson på Chalmers är det kraftfullaste stöd för utglesning och oekonomiskt transporterande som finns. Låt exploatörer betala infrastrukturen själva fullt ut. Detta kommer snabbt att sätta stopp för perifera lokaliseringar och istället locka till byggande centralt, där marknadspriserna är som högst – och därmed sänka dessa.
  • Bort med lagar och regler som försvårar stadsmässigt byggande. Bort med krav på avstånd mellan hus och aktiviteter, bort med förbud mot stadsgator utanför 1800-talsstaden. Bygg sådan stad folk vill ha och efterfrågar – och kommer att efterfråga ännu mer när oljepriserna går upp.
  • Lägg ut stadsplaner av traditionellt slag, dvs vidsträckta planer av gator, torg, kvarter och parker som tillåter tätt byggande i kvarteren. Lagstifta om att alla växande städer ska ha planer för byggbar mark som täcker femti år av tillväxt. Lindhagens plan för Stockholm 1864 var större än den då bebyggda ytan och räckte i femti år
  • Subventionera byggande nära centrum, för att i någon mån gottgöra åttio år av motsatsen.
  • Ge de kommunala bostadsbolagen tillbaka rollen som aggressiva byggare, som de hade för hundra år sen. Ge dem rollen att hålla nere marknadshyrorna genom att öka utbudet. Idag fungerar de som vilka fastighetsbolag som helst – något som skulle förstärkas med det asociala förslag som nu ligger till riksdagens behandling.