Under högtrafik går det fler tomma bilsäten in till Stockholms innerstad än det totala antalet sittplatser i kollektivtrafiken. 75 % av transportkapaciteten hos personbilarna används för att transportera luft. Det leder till en olidlig trängsel på gator och vägar med högljudda krav på fler motorvägar, fler parkeringsplatser, åttafilig väg på Skeppsbron etc.
Ingen jämförbar verksamhet i vårt samhälle tillåts vara så ineffektiv. Där gäller ”slimmad organisation”, ”mean and lean” och ”just in time”. Varulagren befinner sig i allt högre grad på vägar och järnvägar. Parallellt med detta fraktar våra personbilar i rusningstrafiken mest luft.
Oförmågan att se och åtgärda såna orimligheter kännetecknar dagens trafikplanering. Den satsar som så många gånger förr på att försöka bygga bort bilköerna med nya motorvägar.
Lösningen på kort sikt är att utnyttja denna förspillda transportkapacitet för en flexibel samåkning. Det mesta som behövs, t.ex. Internet och mobiltelefoner finns redan på plats. Det ekonomiska incitamentet kommer att öka med oljepriset långt innan nya motorvägar kan invigas. Det som fattas är egentligen ett smart bokningssystem. När ett sånt utvecklats kan nivån på trängselskatten anpassas så att man i ett första steg får personbilarna att gå halvtomma i stället för trekvartstomma. Då skulle varannan personbil försvinna i rusningstrafiken med en dramatisk minskning av köer och parkeringsproblem.
Behovet av gigantiska investeringar i nya motorvägar i regionen skulle bortfalla. Pengarna skulle i stället investeras i upprustning och utbyggnad av effektiv kollektivtrafik som ytterligare skulle minska efterfrågan på vägkapacitet.
Om vi ser framåt i stället för bakåt när vi planerar kan vi undvika att bygga dagens motsvarighet till Göta Kanal. Den blev omodern strax efter invigningen och blev i stället en vacker turistled. Det kommer Förbifart Stockholm aldrig att bli.