Man kan gå runt ansvarsflykten

Vissa nödvändiga allmänningar är så stora och komplicerade att de kräver professionell skötsel. Sådana allmänningar har vi tagit till vana att arrendera ut till kommun och stat.

Problemet med detta är att kommuners och staters funktionärer är lika egoistiska som ägare av privata företag. De vill inte ha något onödigt besvär och de vill tjäna så mycket pengar som möjligt. Därför försöker de ofta smita undan och göra ett sämre jobb än önskvärt och kräva mer pengar för detta än det egentligen är värt.
Precis som om de vore privata företag.

Främst under de senaste tjugo åren har de funnit på ett knep som gör det lätt för dem att smita. Knepet skulle kunna kallas för “det var inte jag, det var han”. Dvs att man delar upp ansvaret i så små bitar och på ett så ogenomskinligt sätt att ingen vet vem som har ansvar för vad. På så vis kan vi inte sätta fast någon.

Vi har alla stött på det. Säg att en skola ska läggas ner för att en skolförvaltning inte gitter hålla på med sånt. Först anklagar föräldrarna stadsdelsförvaltningen som skyller på skolborgarrådet. Sen anklagar de skolborgarrådet som skyller på skolministern. Sen anklagar de skolministern som skyller på stadsdelsförvaltningen. Sen orkar föräldrarna inte mer.

Knepet är inte omöjligt att gå runt. De egyptiska bönderna lärde sig redan i början av nittonhundratalet hur de skulle göra. När skatten på dem höjdes brydde de sig inte om att anklaga en finansminister som skulle kunna skylla på den brittiska ockupationsmakten. De slog ihjäl den lokale skattmasen.
Detta ledde till att skattmasarna sa upp sig en masse och till att skatteintäkterna för staten sjönk, och till att finansministern måste blidka bönderna genom att sänka skatten för att få in något över huvud taget.

Min poäng är inte att vi ska gå ut och slå ihjäl stats- och kommunbyråkrater – det finns det inget stöd för i den lokala kulturen, och att egyptiernas protestmetod var så effektiv berodde bland annat på att de uppträdde enat och därmed effektivt kunde sätta skräck i apparaten. Min poäng är att det inte spelar nån roll vem inom stat och kommun som har det formella ansvaret. Det går att hota hela apparaten på ett sådant sätt att den tvingas ta ett kollektivt ansvar och åtgärda bristerna.

När det gäller den nedläggningshotade skolan skulle det t.ex. gå att komma åt genom att alla elever och föräldrar ockuperar skolan. Eller stadshuset. Eller blockerar infarterna till innerstan. Eller egentligen vad som helst som vållar oordning och kräver en respons från myndigheterna.

För om stats- och kommunaltjänstemän bara är måttligt intresserade av att sköta våra välfärdsallmänningar och offentliga infrastruktur så är de paniskt förskräckta för oordning och gör vad som helst för att undvika sådan.