Medan bränslet sinar planerar Stockholm nya motorleder

Stockholms myndigheter har inte gett upp sina tankar på att bygga kringfartsleder och förbifartsleder för biltrafik. Såväl Österleden under Djurgården som Västerleden över Lovö står på planerna och kan sättas igång om vi röstar nej till trängselavgifter. Om vi röstar ja också, för den delen.
Under tiden håller det bränsle som skulle driva bilarna på att ta slut.

Först har vi oljan. Inte så att det en dag skulle säga blurp i röret. Men sedan en tid töms källorna fortare än nya källor upptäcks. Vilket år som helst förväntar vi oss “peak oil”, “oljekrönet” då världsproduktionen börjar vända neråt.
Samtidigt som allt fler står på kö för att köpa.

När utbudet minskar och efterfrågan ökar går förstås priserna upp. Inte till 15 kr/l, 20 kr/l 25 kr/l, utan till 100 kr/l eller så.

Problemet är nämligen att för att utvinna, raffinera och frakta olja måste man stoppa in olja (eller något annat bränsle). I oljeålderns barndom fick man ut hundra gånger mer än man stoppade in, och oljan var väldigt billig.

Idag får man ut 10-15 gånger mer än man stoppar in. De bästa oljekällorna har nämligen redan tömts och bara de sämre är kvar. Den dag man bara får ut lika mycket som man stoppar in finns det ingen mening med det längre. Och den dagen är inte så långt borta.

Men andra bränslen då? Biobränslen t.ex., som Andreas Carlgren förlitar sig till?

Lika illa här. Även framställning av biobränslen kräver insats av bränsle. Ta majsbaserad etanol i USA som exempel. För att få fram en kWh etanol ur majs måste man stoppa in minst 0,7 kWh annat bränsle, t.ex. kol. Enligt tidskriften Science 2006-01-27 sid 506 – 508 kan man till och med behöva stoppa in mer fossil energi än vad man får ut. Samtidigt får man utsläpp av fossil CO2 som är större än vad en bensinbil skulle ge.

Att man ändå gör det beror på att den erhållna etanolen till skillnad mot kol kan användas i bilar. Och på att man har god tillgång till inhemskt kol. Det hela är förstås starkt skattesubventionerat.

Därtill kommer att biobränslena ska odlas nånstans. Men den mark som finns behövs att odla mat och virke på. Räkna alltså med att vi ställs inför ett val – odla mat till oss själva eller odla bränsle till våra bilar – och att priset på båda går upp.

Regeringen föreställer sig antagligen att vi här i Sverige ska hålla oss på sidan av världen och odla biobränslen i våra egna vidsträckta skogar och låta resten klara sig bäst dom kan. Den tror tydligen att vi har en nationell energimarknad när vi i verkligheten har en europeisk eller rentav global. Eller har den tänkt sig införa planekonomi i Sverige och stänga gränserna? Nej givetvis inte. Den bara försöker lugna folk.

Olja har varit en sanslöst billig energikälla som har byggt under 1900-talets exempellösa energislöseri. Det enda som är tillnärmelsevis lika billigt är vattenkraft, och visst kan den byggas ut. Men inte så mycket så det ersätter oljan; så mycket vattenkraft finns inte. Det kan inga andra energikällor heller, eftersom verkningsgraden på dom är så låg – så mycket energi måste stoppas in för att man ska få ut något.

Så varför inte inrikta oss på ett samhälle med mycket lite biltrafik, och planera för det?

Biobränslen ökar koldioxidutsläppen, visar globala studier.
Flute beskriver det här med oljetoppen på ett lättläst sätt.
En forskarintervju ur Dagens Nyheter.