Miljöbilsfarsen – andra akten börjar snart

Miljöbil. Ordet är en självmotsägelse eftersom det innebär en stor miljöbelastning att åka bil. Men har man väl myntat begreppet måste man hitta på vad det kan vara. Precis samma problem som Pippi Långstrump hade med ordet spunk. Och definitioner finns det, varje kommun med självaktning tycks ha sin egen. Liksom Vägverket. Gemensamt är dock att det ges ekonomiska förmåner till den vars bil uppfyller definitionen. Det kan vara minskat förmånsvärde, gratis parkering, befrielse från trängselskatt och koldioxidskatt i olika kombinationer.
Den enkla definitionen är väl att miljöbil är den bil som omfattas av miljöbilssubventioner. Ungefär som att kändis är den som är känd för att vara känd.

Den 29 mars 2007 tog regeringen beslutet att införa en premie på 10 000 kr till privatpersoner som köper en ny miljöbil. Nästa dag skulle Al Gore komma på besök och beslutet kunde kanske ge lite uppmärksamhet för Sverige som föregångsland inom miljöområdet. Så ovanpå alla andra förmåner fick köparen nu pengar direkt i handen.

Kollektivtrafikanterna i Stockholm fick i stället höjda avgifter.

Carl Cederschiöld presenterade sina planer på nya motorvägar och nya bilköer. Samtidigt ökade försäljningen av miljöbilar så att pengarna hotade att ta slut. Men nya sköts givetvis till. Bilisterna fick beröm för sitt miljöengagemang samtidigt som miljöbilarna började bli så många att de minskade effekten av trängselskatten i Stockholm.

Huvuddelen av miljöbilarna är så kallade etanolbilar. Dom är så konstruerade att man kan köra dom på vanlig bensin och ändå behålla förmånerna. Frågan hur mycket fossil energi som etanolen innehåller började diskuteras. Liksom om det är rätt att göra vete och majs till fordonsbränsle. Och kalkyler visade entydigt att åkrarna inte på långa vägar räcker till för att försörja nuvarande biltrafik, även om vi slutar äta. Arbetsförhållandena på sockerrörsfälten i Brasilien kom i blickpunkten. Kort sagt, det dominerande miljöbränslet började äntligen granskas. Medan SAAB hade helsidesannonser om Naturens Kraft med fjärilar som bröt sig ur fjärilshåven och blev till extra hästkrafter.

Under hösten 2008 greps marknadsekonomin av Weltschmerz och allt ställdes på huvudet. Bensinpriset dök och etanolförsäljningen minskade till hälften när miljöbilisterna började köra på bensin.

Motorjournalisterna i SvD och DN gav agerandet sin välsignelse, miljöbilisterna måste ju främst tänka på sin ekonomi..

Kanske har ösandet av förmåner över miljöbilarna ändå nått vägs ände.
Från 1 januari 2009 tar Stockholm bort gratis boendeparkering för miljöbilar. Befrielse från trängselskatt gäller inte bilar som registreras efter 1 januari. Miljöbilspremien tas bort 1 juni. Det leder självklart till tal om svek mot miljön: “det måste vara nåt fundamentalt fel när det är dyrare att köra miljövänligt”. Krav ställs på ytterligare subventionering av etanolen.

2009 kan ge svaret på frågan om försäljningen av miljöbilar drivits av subventionerna eller av bilisternas tro på att dom gör en miljöinsats. Klart är dock att tunnelbanan kommer att bli energieffektivare genom högre kompressionstal. För passagerarna vill säga. Skrymmande sittplatser skall omvandlas till ståplatser. Kanske ett sätt att få kollektivresenärerna att längta efter en bil och stödja den krisande bilindustrin. Miljöarbetet går vidare på outgrundliga vägar.