Ojämlikhetens försvarare ger sig inte

Vetenskap är farlig. Den inte bara hotar etablerade trosföreställningar, den hotar också etablerade intressen.
Alltså var det inte konstigt att brittiska handelsintressen, och därmed också brittiska regeringen, enligt William McNeill i det längsta vägrade erkänna bakteriernas existens. De var den vetenskapliga legitimeringen för karantäner vilka hotade frihandeln, ansåg de, och därför måste bakterierna nödvändigtvis vara bluff. Inte förrän efter koleraepidemin 1834 tvingades de acceptera att bakterier fanns, och anlägga vattenledningar och avlopp och investera en del överskott i allmän hälsovård istället för att ta ut det som vinst.
I modernare tid vägrade tobaksindustrin erkänna att rökning var farligt och ägnade stora belopp åt lögnkampanjer och mutor för att få stopp på de oroväckande forskningsresultaten. Och i ännu modernare tid har oljeindustrin och diverse neoliberala nätverk ägnat minst lika mycket åt att förklara bort klimatologins uppgifter om en allt varmare planet. Denna sommars värmeböljor har tillfälligt fått tyst på dem, men de kommer säkert igen.

Epidemologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett skapade rubriker förra året när de tillkännagav något som egentligen är ganska självklart: Vi har inte stor nytta av mer pengar i redan rika länder. Däremot mår vi bättre av jämlikhet. Genom att gå igenom OECDs statistik visade de att sociala problem i form av låg medellivslängd, hög barnadödlighet, våld, fetma, dåliga skolresultat och dålig tilltro till människor ökar om ojämlikheten är stor. Ju jämlikare land, desto bättre mår vi – i stort sett.
Och ju jämlikare land desto större möjlighet till resurshushållning och miljövänlig politik. Där det råder stor ojämlikhet är det skamligt att inte ha de vräkigaste och senaste konsumtionsvarorna, när människor är jämlika är det ingen som bryr sig om sånt.

Detta har inte lämnat ojämlikhetens och privilegiernas försvarare på Timbro någon ro. I dagarna ger de ut en översättning av en engelsk bok som ifrågasätter Williamsons och Picketts resultat. Och inget ont i det i och för sig. Det är bara det att den engelska boken redan har sågats på grund av sina ovetenskapliga metoder.

Således menar den att resultaten blir helt andra om man lägger till fler länder i urvalet. Fast det är rätt poänglöst eftersom resultaten uttryckligen bara gäller i rika länder, vilka är de som finns med.

Likaså menar den att resultaten blir helt andra om man lägger till fler sociala variabler, till exempel stöld och våldtäkt. Det är bara det att det inte går, eftersom det inte finns någon internationellt jämförbar statistik på sådant – vilket inte hindrar författaren att ändå försöka använda de dåliga siffror som finns.
En fullständig lista finns här.

Det är rätt att behandla forskare med misstänksamhet. Finge de hållas skulle de använda oss alla som försökskaniner. Men det är inte samma sak som att skrika “bluff” så fort de upptäcker samband som utmanar ens fördomar.

Den amerikanska högern är ju ökänd för sin ignorans som bland annat tar sig uttryck i att förneka evolutionen och relativitetsteorin. Det är trist om den svenska går samma väg.

Mer diskussion om Jämlikhetsanden finner vi hos Lena Sommestad (samt ett inlägg till).