Privata skolor motverkar folkbildningen

Under hela arton- och nittonhundratalet gällde självklarheten att en generell folkskola var till fördel för landet. Det fanns visserligen länge elitskolor, men de fick sitt utrymme knaprat på hela tiden; ända från slutet av artonhundratalet var strävan att alla skulle ha samma standard som dem som hade det bäst, och det var på folkskolan resurserna las.
Denna utveckling vände 1990. Sen dess har hela diskussionen kommit att handla om hur privatisering oc h uppsplittring av skolväsendet bäst ska genomföras. Det enda frågetecknet i kanten har varit om religiösa fanatiker ska ha rätt att utbilda barn för offentliga pengar.

2005 års PISA-undersökning visade tydligt att ju mer privatiserat ett skolväsende var, desto sämre kunskaper hade ungdomarna i genomsnitt. Högst låg Finland och Sydkorea, där skolan är helstatlig. Lägst lång Storbritannien och USA, där alla som kan sätter sina barn i privatskolor. Sverige låg nånstans i mitten. Varför är det så?
Man kan tänka sig flera skäl.

  • Privata skolor är bara intresserade av vinst (förstås med undantag av föräldrakooperativ och de fåtal skolor som drivs av pedagogiska entusiaster). Kvalitet i utbildningen är bara till fördel om den kan användas att ragga fler “kunder” med. Eftersom kunden inte har någon möjlighet att bedöma kvaliteten förrän det är för sent är skenet av kvalitet – höga genomsnittsbetyg – viktigare än verkligheten. Kan man fuska genom att ge höga betyg för ingenting gör man det. Här skriver även Expressens ledarsida om dettaOch kan man göra eleverna nöjda genom att bjuda dem på bowling istället för att undervisa dem gör man det.
  • Samhällets utbildningsbudget koncentreras till ett fåtal. Det är alltid välutbildade föräldrar som pushar sina barn till bättre utbildningar. Det är de som i första hand väljer skola aktivt. Deras barn tenderar alltså att samlas i ett fåtal skolor, där också så småningom de duktigaste lärarna hamnar (det är roligare att utbilda intresserade och studiemotiverade elever). Det är också dessa föräldrar som tenderar att vara politiskt dominerande, och de har förmåga att se till att skattepengarna hamnar i de skolor där deras ungar går. Andra skolor, där majoriteten går, svältföds. Vi får ett system där några få får en mycket god utbildning och de flesta en mycket dålig – vilket drar ner genomsnittet.
  • Samhällets utbildningsbudget försvinner i administration. Ett system med skolval är dyrt i sig att administrera, eftersom ungar och lärare flyttar runt hela tiden. Bara i Stockholm beräknas systemet med skolpeng kosta en halv miljard att administrera – pengar som annars kunde ha gått exempelvis till fler lärare och mindre klasser.
  • Privata skolor samarbetar inte. Ett system med offentliga skolor kan utnyttja varandras resurser om det behövs för att nå ett bra resultat. Det kan inte privata.

Givetvis gäller de här punkterna oavsett om en privatiserad skola ägs av AB Trash & Spanking eller av Skarpnäcks stadsdelsförvaltning – så länge huvudintresset är att få ett plus i bokslutet. Även kommunala skolor deltar idag i en osund konkurrens om ungarna för att få del av deras skolpeng och gå runt ekonomiskt. Även för kommunala skolor är vinsten viktigare än kvaliteten, enligt principerna från New Public Management.

Läs mer om skolans privatisering i Ord & Bilds skolnummer, eller i Motbok – om det ideologiska sveket mot skolan, från Lärarförbundet (sök i vänsterspalten) – recension av Sverker Sörlin i DNLäs också vad OECDs skolenhet säger om skolpengsskolan.
Riksdag&Departement skildrar en studie från Skolverket som dömer ut privatskolornaHär beställer du studien.