Någon gång 1984 eller 1985 ringde FURAs (Fjällnära Urskogars Räddningsaktion) lokalgrupp i Gällivare och bad oss hjälpa dem att rädda fyra fjällskogar. ”Alla här i Gällivare är med oss, men nu måste ni öka trycket i Stockholm för det är i Stockholm dom som bestämmer finns”, sa de. Och vi blev lite ställda, för det är förstås omöjligt att få nån i Stockholm intresserad av fyra fjällskogar i Gällivare.
Så istället bestämde vi att dra igång en aktion folk skulle vara intresserade av – att rädda alla skogar i hela Europa. Från surt nedfall.
Eftersom vi inte hade resurser själva kontaktade vi samtliga ungdomsorganisationer – det här var en framtidsfråga som ungdomar måste vara intresserade av, tänkte vi. Och det var de. Fältbiologerna först och främst. Men också scouter och politiska ungdomsförbund, som hjälpte till att lansera tanken på en stor kampanj bland sina systerorganisationer i Europa.
Så när Ungdomsaktionen för Europas Skogar – eller European Youth Forest Action – bildades blev det första resultatet att Anna Lindh i SSU:s styrelse på nolltid övertygade s-ledningen om att stoppa avverkningen av de fyra fjällskogar som allt hade börjat med. Men det var bara avstamp.
Under några år i slutet av 80-talet var EYFA den stora miljömobiliseringen i Europa. EYFA arrangerade politiska sommarläger i Östeuropa som de då ännu regerande kommunistpartierna var tvungna att tolerera eftersom skogsdöden var ett så påtagligt ont som inte gick att bortse från. EYFA tog initiativ till protestaktioner mot motorvägar och till teknikutbyten för att ersätta brunkol med gas. EYFA tog till och med initiativ till en diskussion om global utveckling, främst med bakgrund i fattiga länders beroende av skogsskövling för att betala skulderna till Nordbaserade banker, och bidrog på det sättet till att bryta 80-talets inskränkta Europafixering och lägga grunden för 90-talets rörelse för global rättvisa.
I Sverige slutade snart Alternativ Stad att bry sig särskilt eftersom Fältbiologerna gjorde det så mycket mer legitimt – och för övrigt blev aktionen snart självgående, styrd av de politiska sommarlägren. EYFA fortsatte som mobiliseringsrum i ungefär tio år, tills 90-talets toppmötesprotester skapade ett nytt.
Bilder från en EYFA-aktion på Sergels torg, riktad mot näringslivsangreppen på såväl miljö som sociala rättigheter:
