Ungdomsrevolutionen

Under några år i slutet av 80-talet experimenterade Alternativ Stad med att ha en styrelse. Det hade ju alla andra organisationer så det kanske vi också skulle ha, sa vi.

Det visade sig vara tveeggat. I styrelsen samlades mest ett antal äldre som högtidligen tog beslut, alltför ofta som resultat av påstötningar som kom utifrån. Spontaniteten och kreativiteten blev lidande.

Å andra sidan bildade ett antal ungdomar en “Aktionsgrupp” som var till hundra procent utåtriktad.

Efter en tid, när Aktionsgruppen hade gjort tillräckligt mycket för att få självsäkerhet och blivit hårt sammansvetsad, ställde dess medlemmar kravet på ett allmänt medlemsmöte att styrelse skulle avskaffas och de som gjorde jobbet också skulle ha makten. Till allmän förvåning stödde en majoritet av styrelsen detta förslag som vann med stor majoritet. Några i den nu avskaffade styrelsen blev sura och avstod från all ytterligare aktivitet, men som helhet vann vi.

Generationsskiftet lyckades. Utan en majoritet av de aktiva medlemmarna under 30 år finns ingen dynamik i en organisation. Hela 90-talet, med den långdragna striden mot Dennispaketet, dominerades av de ungdomar som växt till i Aktionsgruppen.

Tyvärr kanske vi lyckades för bra. För 90-talets ungdomar fanns inte samma strukturella språngbräda. Idag 2009 lider Alternativ Stad brist på pigga 23-åringar med nya idéer.

Men vi minns erfarenheten från 1990 och är beredda att göra om den på nytt.