Alternativ Stad bildades 1969 för att protestera mot kommunens sjuka citypolitik. På 90-talet erkände kommunen att vi hade haft rätt. Men ännu har inget hänt. Vi presenterar här några förslag för hur Norrmalm återigen kan bli en levande stadsdel.
Alternativ Stad bildades för sent för att vi skulle kunna göra något åt rivningarna i Klara. 1969 fanns inget Klara kvar. Bara ett stort hål.
Så vi protesterade istället mot de sjuka planerna för nybyggen. ”När det nu ändå ska byggas nytt kan man väl bygga något bättre än bara en massa banker och kontor” skrev vi i vår Alternativa Brunkebergsplan från 1970. Vi föreslog mindre satsning på bilism och kontor, och mer på bostäder och icke-kommersiella lokaler.
Politikerna ansåg att vi var naiva och verklighetsfrämmande.
I mitten av 90-talet bjöd Stockholms stad in en internationell stadsplanerarkonferens till Kulturhuset för att fundera över vad som var fel med City. Det rådde fullständig enighet om att en stadsdel utan bostäder var död. ”Varför var det ingen som talade om det för oss 1970”, sa då Stockholms finansborgarråd Mats Hulth.
Ingen hör något annat än det han vill höra.
Nu har i alla fall en del upprustning av City börjat – om än alldeles för lite.
Utkast till en Alternativ Stads alternativa Cityplan
1. Det stora felet med Stockholms City är samtidigt det stora felet med Stockholm. Stan är alldeles för hierarkisk. Det ligger en planet i mitten, omgiven av små månar och en massa kosmiskt stoff. Samtidigt leder alla kommunikationer in till mitten. Mitten blir det enda ställe i Storstockholm från vilket man kan nå hela Storstockholm. Men mitten är alldeles för liten.
Därför blir det ett fantastiskt slagsmål om att ligga där. Priserna på detta alldeles för lilla område drivs upp – en lokal kostar 1.000 kr/kvm i Fruängen, 2.000 på Heleneborgsgatan, 5.000 på Hornsgatan och upp till 15.000 i City. Bara rika verksamheter har råd med det – märkeskedjor och dylikt. Det blir en tråkig stad. De intressanta verksamheterna har sällan pengar.
Priserna måste ner. Det kan bara göras genom att öka utbudet av central plats. Då blir det också ekonomiskt rimligt med bostäder där och inte bara kontor.
Här är ett förslag. Mitten, dvs innerstan växer. Allt som byggs i Stockholm framöver inriktas på att göra innerstan större. Samtidigt byggs ett antal nya T-Centralen, t.ex. i Älvsjö och i Sundbyberg:
Orange = innerstad. Röd linje = ny t-bana. Ett exempel på hur man kan tänka kan laddas ner här:
2. Men även inom City kan man göra mycket bättre. Idag består City till största delen av bakgator, vilket tvingar samman all trafik till några få stråk, t.ex. Drottninggatan och Hamngatan som därmed blir full av märkeskedjor medan alternativa verksamheter blir platslösa:
Det är lätt att tvinga fastighetsägarna att upplåta bottenvåningen åt lokaler som vänder sig utåt gatan. Man kan helt enkelt slå fast en stadsplan med den regeln, till inga kostnader för Stockholms stad. Detta skulle i ett nafs öka utbudet av lokaler i city vilket skulle leda till att priserna skulle gå ner.
Men det räcker inte. Det finns alltför många bakgator som inte skulle överleva ändå, eftersom de inte går nånstans. De slutar i barriärer – i järnvägen, i Klara sjö, i en stor byggnad som spärrar gatan. Åtskilliga nya stråk skulle behöva öppnas upp.
Här ett förslag från oss. Det går ut på att man bygger en galleria genom Slottet som nu ligger som en stor propp och blockerar trafiken söderut från Regeringsgatan, Malmskillnadsgatan, Sveavägen och Sergelgatan. På så sätt får vi ett alternativ till Drottninggatan.