– Vi brukar kalla det Svarte Petter, säger Erik Staaf på Synskadades Riksförbund Stockholm.
Svarte Petter betyder att den offentligt finansierade samhällsservicen försöker bli av med en för att den inte tycker man är lönsam.
– Vanligast är det inom arbetsmarknadsrehabiliteringen. Arbetsförmedlingen hänvisar till Försäkringskassan som hänvisar till Syncentralen som hänvisar till Arbetsförmedlingen, fortsätter han.
Jill Hansson, vårdbiträde i hemtjänsten i Stockholm och förtroendevald i Kommunalarbetarförbundet har liknande erfarenheter.
– När Valfrihetssystemet inom hemtjänsten i Stockholms Kommun började tillämpas, tyckte flera stadsdelsförvaltningar att de kvarvarande kommunala hemtjänstenheterna borde konkurrera även med varandra. Följden har blivit att de försöker bli av med de pensionärer som de tycker är olönsamma, till exempel de som bor långt bort. Det gör man ibland genom att medvetet göra dem missnöjda så att de ska välja någon annan hemtjänst.
Att samhällsservicen börjar tänka som företag är ett mindre uppmärksammat drag i privatiseringspolitiken, men inte mindre perverst för det. Att det finns en uppdelning i offentligt och privat beror på att de följer olika logik: Offentliga verksamheter ska fördela nyttigheter till medborgarna efter politiskt bestämda behov. Alla ska ha det de har rätt till. Privata verksamheter får göra som de kommer överens med kunden om, och kan välja bort kunder som inte lönar sig.
Men på 80-talet kom några akademiker på att den här uppdelningen var onödig och att det räckte om det offentliga behandlade medborgarna som kunder.
New Public Management, NPM, är den internationella termen.
Detta är fackuttrycket för när offentliga organ börjar se medborgarna som ”kunder” och sträva efter att få så mycket pengar som möjligt kvar i kassan och att uppträda som ett företag. Sedan är det bara ett litet steg kvar till att leasa ut verksamheten på riktiga privata företag som väl ändå måste vara de bästa på att uppträda som sådana, säger politikerna. Tyvärr gick det inte så bra. Svarte Petter är bara en av konsekvenserna.
– Det talas om att pensionärer omyndigförklaras. Men man omyndigförklarar också oss i personalen. Om vi ser att något behöver göras får vi inte göra detta utan vi måste först be om lov hos en biståndshandläggare som aldrig finns tillgänglig, säger Jill Hansson.
En följd av New Public Management är byråkratisering. Men, var inte meningen att det hela skulle leda till mer frihet och mindre byråkrati?
Kanske det, men ska vinsthungriga företag hindras från att missbruka folk i underläge måste en stark kontrollbyråkrati till. I en förvaltning som regeras enligt NPM-regler styr man med budgeten och med upphandlingar. Inte med politiskt beslutade kvalitetskrav.
Först bestämmer man vad som ska göras. Sedan får olika företag, eller den offentliga förvaltningens underorganisationer, erbjuda sig att göra jobbet. Slutligen väljs den ut som begär minst. Och nåde då den som kommer på något i efterhand som behöver göras. De får vänta till nästa avtal.
Givetvis måste man också ha en juridisk apparat för att bedöma om utföraren har brutit mot avtalet eller inte. Huruvida något bryter mot avtalet är mycket viktigare än om det är bra eller dåligt.
”Det blir jurister och ekonomer som bestämmer”, som förra ordföranden för Pensionärsförbundet, Barbro Westerholm, har uttryckt det.
– Jag har varit med om att företag som upptäckte att det inte var lönsamt helt enkelt gav upp och avsiktigt misskötte sig. När det var dags för nytt avtal och de måste lämna över till något annat företag hade de tömt verksamheten, till och med lönepapperen hade försvunnit, säger Jill Hansson.
Tom Christensen, professor i statsförvaltning på Oslo Universitet, har utvärderat hur New Public Management har slagit i Norge. Hans slutsats är entydig: Det är möjligt att det blev lite billigare, men till priset av försämrad rättssäkerhet, sänkt kvalitet och minskad demokratisk styrning, säger han i sin skrift Forvaltningspolitikk og New Public Management.
Wolfgang Drechsler, professor i offentlig förvaltning och medlem i tyska vetenskapsrådet, är ännu mer entydig.
– New Public Management har slagit sönder verksamheter i hela världen, till störst skada för dem som har störst behov, säger han i en artikel i ekonomitidskriften Post-Autistic Economics Review nr 33.
Och i Sverige har Per Molander undersökt hela den privatiserade välfärden och konstaterat att det blev både dyrt och dåligt, med få undantag.
Det är dags att inse att offentlig verksamhet inte är detsamma som business.