I början av 70-talet fanns planer på att bygga ett kärnkraftverk i Haninge och diskussioner uppstod i Alternativ Stad om vi skulle agera även i kärnkraftsfrågan. En viss diskussion kring Sveriges planer på att i ”ett första steg” bygga 24 kärnkraftsreaktorer hade uppstått i media och Hannes Alfvén som fick nobelpriset i fysik 1970 var starkt kritisk. Den olösta avfallsfrågan, riskerna kring radioaktiv strålning, olycksriskerna och kopplingen till kärnvapenspridning var sådant som fick större delen av miljörörelsen av bli alltmer kritisk till utvecklingen.
Med Haningeplanerna kom detta också att beröra stadens framtid och 1973 bildades en energigrupp i Alternativ Stad. Per Janse och Carina Ehn bjöd upp folk från energigruppen till sitt nyköpta torp i Ådalen en vecka den sommaren och där smiddes planer på att få igång en rörelse inte bara mot kärnkraft utan också för att vända utvecklingen bort från energislöseri till ett resursbevarande socialistiskt lågenergisamhälle.
Vi skrev ihop material till en studiecirkel och under hösten planerade vi en skriftserie och ett teach-in. Eftersom många utifrån anmälde sig till studier kom energigruppen snart att bestå av fem olika studiecirklar, numrerade ettan till femman, medan den ursprungliga gruppen kallades ”nollan”. Dessa grupper var snart också aktiva med annat än studier. En grupp skriv en artikel om närförläggningsutredningen, en skapade sandwichplakat, en annan gjorde affischer etc. Det gjorde att de beslutande mötena kallades ”Energigruppens samordningsmöten”.
Häftet ”Kan vi klara oss utan kärnkraft?” blev ett allt större projekt och utmynnade i att vi producerade en hel bok med namnet ”Lågenergisamhälle – men hur? Som blev färdig 1974 och fick tryckas i flera upplagor.
Dessutom gjorde vi ett eget rockmärke med texten ”Nej till kärnkraft – stoppa energislöseriet” och en folder med frågor och svar om kärnkraft.
I december höll vi ett välbesökt teach-in på Åsö gymnasium.I maj 1974 höll vi ett teach-in-liknande möte i Handen. Verksamheten kom att växa så snabbt och den socialistiska grundsynen var nog betydligt mer uttalad än i övriga Alternativ Stad. Inte minst i en tid då kärnkraftsmotståndet för många betydde att man var anhängare av Torbjörn Fälldin och Centerpartiet, medan socialdemokraternas huvudfåra satsade stort på kärnkraften, var det viktigt att visa att det fanns socialistiska lösningar som inte inbegrep kärnkraft.
Energigruppen bestämde sig för att lämna Alternativ Stad. Alternativ Stad hade ju ingen uttalad position utmed en traditionell höger-vänsterskala. Nu handlade det hela inte längre bara om stadsutveckling utan också om globala energifrågor. Energigruppen skaffade snabbt en egen liten lokal på 18 kvadratmeter på Smala Gränd och någon gång 1974 när vi bildat 7 propagandalag som spred litteratur och flygblad i varsitt område, bildades Alternativt Samhälle. Samtidigt ansökte vi om medlemskap i MIGRI, Miljögruppernas Riksorganisation, där Björn Gillberg blivit alltmer auktoritär och börjat utesluta lokalgrupper som var kritiska. Samtidigt byggde vi upp ”Socialistiska miljönätet” med socialistiska miljögrupper och enskilda socialister inom miljörörelsen. Detta nätverk gav under några år ut en egen tidning, Miljöbulletinen.
Rörelsen mot kärnkraft växte stadigt och Alternativt Samhälle deltog tillsammans med Fältbiologerna, Jordens Vänner och andra lokalföreningar i paraplyorganisationen ASK, Akltion Stoppa kärnkraften. Och när MIGRI:s årsmöte i Uppsala 1976 slutade med än fler uteslutningar bildades Miljöförbundet där Alternativt Samhälle också gick med.
Alternativ produktion, arbetare som kämpade för att rädda jobben i krisdrabbade branscher genom att kräva att få producera samhällsnyttiga varor, blev en viktig del av Alternativt samhälles miljöarbete vid sidan av energifrågorna. Det är något sjukt med ett samhälle som producerar avancerad elektronik till överljudsplan samtidigt som det låter gamlingar frysa ihjäl på grund av bristande uppvärmningssystem, som LUCAS-arbetarna skrev i sin alternativa produktionsplan.
I slutet av 1970-talet minskade Alternativt Samhälle aktiviteter i egen regi, eftersom de flesta var djupt engagerade i Folkkampanjen mot Kärnkraft. 1979 havererade en kärnkraftsreaktor i Harrisburg mitt under Folkkampanjens namninsamlingskampanj med syfte att få en miljon namnunderskrifter för en folkomröstning. Olof Palme ändrade sitt motstånd mot folkomröstning och därmed beslöt riksdagen att en sådan skulle hållas.
Detta ledde till att Alternativt Samhälle höll ett ”nedfrysningsmöte” för att satsa allt på Folkkampanjen och sedan återuppliva organisationen. På ”upptiningsmötena” efter folkomröstningen 1980 konstaterades att Alternativt Samhälle blivit uppsagda från sin lokal, som hyrts i andra hand. Efter sommaren beslöt vi lägga ner organisationen.
Även det Socialistiska Miljönätet – som Alternativt Samhälle tog initiativ till – lades ner. Det kändes lite sekteristiskt att ha detta kvar, när Miljöförbundet fått upp farten.